Ja, just nu mår jag väldigt bra. Mina ben samarbetar ganska hyfsat, jag ligger i fas ... både hemma och på jobbet. Och även om det är saker och ting som kommer att förändras inom kort, saker som jag ännu inte själv är riktigt nöjd med ... så mår jag ganska prima ändå.
Det har sagts att jag jobbar alldeles för mycket, och att det är därför min kropp nu börjar protestera. Ja, så kanske det är ... jag vet inte. Men jag jobbar i alla fall på det, att få balans i livet ... hur mycket jag arbetar och hur mycket jag tar tag i mitt eget liv. Så den senaste tiden har jag helt enkelt bara följt med i flödet. Ibland har jag "tappat tråden" lite medvetet, låtit saker och ting bero, blivit lite smått förvånad när det skett saker och ting ... som andra kanske tyckt annorlunda, låtit andra komma fram och bara hållit med. Ja, helt enkelt bara engagerat mig lite mindre. Hur konstigt det än kan låta så mår jag bättre på det här sättet. Jag behöver inte oroa mig ... det gör andra så bra utan min hjälp.
Tänker jag fortsätta så här? Nej, antagligen inte. Jag är inte den som inte kan låta bli att engagera mig. Redan nu sitter jag och filar på mitt sätt att vara som person ... hur jag vill vara, och hur jag bör vara.
Den absolut viktigaste arbetsuppgiften man har är att vara sann och ärlig mot sig själv. Är man det och samtidigt försöker vara sann och ödmjuk mot sin omgivning, kommer man troligtvis att vara den optimala medarbetaren i samhället. Frågan är ... kan man gå igenom livet med samma ödmjuka inställning som man vill att omgivningen skall ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar