Det är klart ... rullatorn har fått följa med mig var jag än har varit, som en säkerhet. Men faktum är att jag inte har behövt den speciellt mycket. Det är till och med så att Alexander har kört den mer än vad jag har gjort. 😀
Nu inser jag ju visserligen att problemen inte är över bara för att jag har haft ett par BRA dagar. Och att man får ta dagarna som de kommer. Jag förstår egentligen inte varför, jag har inte gjort något annorlunda. Mer än möjligtvis att jag varit lugnare inombords, att jag accepterat min situation, och att jag fått inse att jag inte kan göra allt på en och samma gång. När Söndagen kommer brukar jag annars börja förbereda massor inför kommande vecka. Men idag har jag bara "varit". Och det är en skön känsla.
Att jag sen står ensam till vardags och måste ta itu med en massa utan hjälp ... även det har jag börjat förstå att "ja, jag kan ju bara göra mitt bästa". Det är kanske den insikten som gjort att jag den här helgen har kunnat slappna av.
Om en vecka börjar jag min semester. Och känner jag då som jag gör nu ... ja, då kan jag inte annat än tjoa av glädje. hihi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar