Igår var jag hos läkaren. Och när jag skulle parkera bilen och skulle betala parkeringen, tog inte maskinen emot kortet. Jag trodde först att jag inte hade pengar på kortet. Men jodå, det var ingen fara med det. Jag testade kortet igen och fattade inte vad som hände. Folk före mig hade ju fått ut biljett. Men med mitt kort stod det hela tiden att det inte gick att genomföra.
För att slippa låta damen efter mig vänta steg jag åt sidan och tänkte att jag får väl försöka en gång till då. Kan ju tala om att jag kände mig något stressad eftersom tiden började närma sig för mitt besök hos läkaren.
När damen hade fått sin biljett, så tryckte hon resolut in sitt kort en gång till, tryckte fram biljett för ett par timmar och gav biljetten till mig med ett stort leende och orden "man får hjälpa varandra när man kan".
Ja, jag blev helt ställd. Hur ofta råkar man ut för denna typ av samariter. Sååå urgulligt. Visst hade jag pengar på kortet. Dock hade jag inga mynt så jag kunde inte ge henne några. Men hon viftade bara bort det och sa att 20 kronor gjorde henne varken fattigare eller rikare.
Jag blev riktigt rörd och tänkte för mig själv att det inte är varje dag man stöter på folk som verkligen vill hjälpa.
Nu handlar det inte direkt om pengarna ... jag förstår ju att inte alla har den möjligheten. Men bara tanken att någon tänker på något annat än sig själv. Hon hade lika gärna kunnat börja gnälla för att jag tog för lång tid på mig. Men inte då ...
Det var nog dagens bästa. Och nu .... nästa bästa ... det är dags att ge mig iväg till jobbet. 😉
Ni får ha en fantastisk dag. Var nu rädda om er där ute, och ta vara på dagen och varandra.
Ha det bäst och godmorgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar