kallade jag ofta honom för henom, där han låg i magen. Ja, jag hade
ju ingen aning om det var en flicka eller pojke, och det kändes något
onaturligt att kalla honom för den eller det. Så det fick bli
henom.
Föga anade jag väl då att det faktiskt en dag skulle komma ett tredje
kön, hen.
Alltså ... jag har väl aldrig hört på maken. Mycket kan man säga om
dagens kvinnor och män. Men aldrig någonsin att det kan finnas
något annat än kvinna och man, flicka och pojke, hona och hane. Sen
spelar det ingen roll om det är en kvinna i en kvinnas kropp eller kvinna
i en mans kropp ... ja, och tvärtom förstås. Det kan ändå bara finnas
ett av två kön.
Visst, det finns ju tvåkönade individer. Men dock ... det är fortfarande
man och kvinna.
Nu helt plötsligt tycker man att småbarn inte skall tvingas på ett kön.
Hur dumt låter inte detta då? Antingen är det väl en babypojke eller
babyflicka ... något annat kan väl för hundan inte finnas. Och om man
nu skall låta barnet välja själv; ja, men vad kallar man då personen för
i en sådär 20 år tills han/hon har gjort ett beslut.
Detta är egentligen inte en fråga om tycke och smak, utan mer om vad
som är sant och oriktigt. Kan det bevisas att det finns ett tredje kön? För
i så fall har jag sovit hela mitt liv. För jag har då aldrig träffat på
någon hen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar