Jo, men alla vet ju att JAG gör det. Men det är ändå så att jag inte direkt
har sett något, utan det är mer känslan av någon närvaro. Ja, ända
tills för några dagar sedan när företaget flyttade till stan och jag började
en 5 minuters promenad från bussen varje morgon.
VARJE morgon, vid tidig otta och innan solen ens har vaknat, har jag
två följeslagare med mig. Jag har två skuggor som troget
går med mig ... en på varje sida om mig.
Jag har tyckt det var lite komiskt eftersom solen inte börja skina och det
fortfarande varit mörkt, ändå har jag sett dessa två skuggor hela tiden.
Vid ett par tillfällen har det även känts som om någon gått snett bakom
mig. Och vid dessa tillfällen har jag faktiskt tvärstannat och kollat
bakom mig ... som en nojig räddhare. hahaha
Men för någon dag sedan hände det något ytterst märkligt.
Jag var väl inte den allra piggaste när jag hoppade av bussen och
började promenera mot jobbet, och gick dessutom i mina egna tankar,
så jag märkte knappt att jag kom till den lilla gatan som jag alltid passerar.
Plötsligt hoppar en av skuggorna fram FRAMFÖR mina fötter. Jag blev
så häpen att jag tvärstannade. Hade jag INTE gjort det, hade jag klivit
rakt ut i gatan framför bilen som just då rusade förbi. Hua alltså ...
snacka om änglavakt.
Nu är det ju så att jag tror på det övernaturliga. Men om jag INTE skulle
gjort det ... så är det absolut läge för det nu. Att skuggan hoppade fram
kan bara betyda en sak ... att jag har någon som vakar över mig och ser
till att jag kommer fram till jobbet varje morgon ... tryggt och säkert. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar