tedde sig för ett antal år sedan då jag blev utbränd.
Så klart skall jag inte tjata så mycket mer om det. Men sen dess har
jag fått fler kontakter, fler läser min blogg, och jag har lärt känna
fler unga, en del av de riskerar också att trampa fel ... att gå rakt
in i väggen.
Jag är väl kanske ingen expert på området, men den erfarenheten jag
har vill jag gärna försöka dela med mig.
En dag när jag pratade med en yngre person som berättade om sina
problem så slog det mig ... det var inte alls fel på henne, hon är på väg
rakt in i väggen. Det beror säkert inte så mycket på hennes livsstil, utan
mycket har byggts upp runt henne.
För som jag sagt tidigare ... mår du bra på jobbet men inte i privatlivet
kan du fungera alldeles utmärkt, och likadant tvärtom. MEN om det av
någon anledning inte klickar vare sig i ditt privatliv eller på jobbet, då
är risken nog ganska stor att du till slut kollapsar.
Jag vill så gärna hjälpa när jag ser att någon inte känns okej, jag vill
kunna sträcka ut en hjälpande hand. Men det är inte så lätt att få
personerna alltid att vilja ta emot hjälp. Och jag tror det är för att de
skäms, och ännu mer skäms man kanske om man inte är äldre än
24-25 något.
Folk ser ner på personer som är lite udda, de tar ofta inte tid till att
undersöka om det beror på att man kanske inte mår så bra. Och det
kan göra att vem som helst skulle skämmas för att berätta att man
faktiskt har gått in i väggen.
Jag som redan vandrat den stigen kan berätta att det inte är något
att skämmas för. Har man väl famlat i mörkret för att sen ta emot
en hjälpande hand då blir man starkare än någonsin.
MEN den viktigaste ingrediensen är ändå ... man måste vilja lämna
väggen för att kunna bli hjälpt. Ändå finns det inga garantier. Jag hade
tur och kom ur det ganska snabbt, men jag är lika övertygad om att det
finns många, många som måste kämpa länge.
Men som jag ser det är det värt det. Ens eget liv och kropp måste vara väl
värt att kämpa för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar