Stod på näsan tidigare idag.
Vi fick besök av en mamma med sina två barn.
Till saken hör att vi har trappor redan från porten. Och jag skulle så klart vara snäll och hjälpa mamman upp för de första trappstegen.
När jag böjer mig ner och tar tag i vagnen bara svartnar det för ögonen. Jag snubblar över mina egna fötter och känner hur vagnen glider ur händerna.
Nu hände ju ingenting, hann inte lyfta så högt
Det var bara min höft som fick sig en smäll ... ja och lite sårad stolthet. hahaha
Som sagt, jag är inte lika ung och vig längre ... och krafterna, nja de har väl blivit något försvagade. :) :) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar