Vi har lite svårt att komma ihåg det här med att äta lite men ofta, att kanske ha en frukt med i väskan och liknande när vi är ute på äventyr.
Så nu fick vi samma händelse när vi var på väg hem från Pia, som vi fått några gånger innan.
Som vanligt blev jag något uppstressad och ville få mat i oss innan Beatrice blev alltför grå i ansiktet och kanske ramlade omkull.
Det blev raka spåret till affären där vi köpte självplockad sallad.
Så klart krängde vi i oss direkt när vi kommit ut till bilen igen.
Usch vad jag hatar denna inre oro, som dyker upp lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar