Och kan man se bra ut om man har en urusel insida? Nej, det tycker
då inte jag.
När man var runt 20 gick man oftast efter hur personen såg ut. Såg man
en riktigt snygg person kunde man bli knäsvag bara av att titta på
personen, numera ryser jag av obehag om jag vet att under det där
snygga skalet döljer sig en ruskigt ful insida. Det spelar ingen roll hur
utsidan ser ut om man har en personlighet som är helt uppåt väggarna
fel.
Om man tror att man är störst, bäst och vackrast har man oftast
ingenting att komma med.
Jag brukar försöka att inte döma. Men när jag sen, gång på gång,
märker att det inte kommer fram något bra alls. Ja, då måste jag gå
efter den dåliga insida personen har visat.
Vem är då jag att tro mig veta vem som har vacker insida eller inte?
För jag är inte störst, bäst och vackrast. Men jag tycker ju att om man
måste trycka ner andra, utan en tanke på hur mycket man sårar, det är
en dålig egenskap, en egenskap som gör att man blir oskön.
Och osköna människor ... nej, de är inte mycket värda i mina ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar