VECKAN HITTILLS

Liten tanke medan jag sitter här och är seg.

Den här veckan har ju som sagt varit allt annat än lugn och harmonisk. Mellan alla ärenden och körandes hit och dit har tankarna rusat. Det blir nog lätt så när något så stort som en begravning står inför dörren. Tankarna till Affes begravning har dykt upp mellan varven, bara det har väl i sig varit ganska betungande. Men så har även tankarna kring det som var på väg också surrat. Vem skulle jag stöta på? Vad skulle jag se? Vem skulle finnas i min närhet? Ja, frågorna var många när jag öppnade ögonen i går morse och visste vad som skulle ske just denna dag.

Jag försökte intala mig själv att inte tänka på mina problem, att inte tänka på det jag gick igenom ... det kändes lite väl egoistiskt. Det fanns ju faktiskt de igår som skulle ha det mycket, mycket värre. Men just på morgonen var det väldigt svårt att fokusera på det jag borde.

Framför mig både såg och kände jag saker och ting hela tiden ... så fort jag blundade. Och det var riktigt, riktigt jobbigt. Så när dagen väl var slut var även jag helt färdig. Och på kvällen när jag skulle lägga mig bara surrade minnesbilder från dagen upp. Konstigt nog kunde jag ändå somna.

Nu tar vi nya tag och försöker glömma vissa delar från gårdagen.