SKALL DET KÄNNAS SÅ HÄR

Alltså, jag trodde min sista stund var kommen när det plötsligt vred och vände sig i magen. Det kändes som om någon bokstavligt talat satt inne i magen och högg mig med en kniv.

Det var för tre dagar sedan jag plötsligt fick kramp och grymt ont i magen. Det var kväll och jag satt hemma hos Dennis och Dessi och kved. Efter 2 alvedon och lite mer kvid, åkte jag hem igen. Ja, smärtan gick över, och dagen efter kände jag absolut ingenting.
"Bra" tänkte jag, tog en dusch och begav mig iväg till jobbet. Nej, det skulle jag inte ha gjort. Efter bara en timme kom smärtan tillbaka. Den här gången var den 10 gånger kraftigare och jag fick mer eller mindre halvligga över skrivbordet för att kunna se dataskärmen. Det gick så klart inte. Jag fick ringa efter Teddy ... tänkte att jag behövde komma hem och lägga mig ner en stund. Men som tur var tänkte Teddy ett steg längre. Så istället blev det ett besök på akuten. Som sagt ... det var tur. För smärtan blev starkare och starkare. Och när jag väl var på akuten hade jag så ont att jag både skrek och grät, om vartannat.
Jag kommer knappt ihåg något från besöket ... från början för att smärtan var så stark, mot slutet för att dubbla morfinsprutor gjort mig superhög UTAN smärta. Kan tala om att Teddy och Pernilla fått berätta ALLT jag sagt och gjort där jag låg i en sjukhussäng.

Ja, vad var det som hände då?
Jag fick vad man kallar för det berömda gallstensanfallet. Var det så det kändes? Det var en smärta likt inget annat. Just där och då så ville jag inte leva längre. Jag hade så ont att jag skulle kunna göra vad som helst för att slippa lida. Morfinsprutorna gjorde susen. När smärtan väl började ge sig av så var det en skön känsla, i den dimman skulle jag kunna leva för evigt. 😉
Mina värden var inte bra ... mycket på grund av smärtan. Och för att vara på säkra sidan att man kunde låta min gallblåsa sitta kvar i kroppen, så ville de ta nya prover dagen efter. Så ja, det var vad jag sysslade med igår ... låtit mig stickas och tryckas på.

Alla mina värden var återställda. Och rådet jag fick var att ta två Panodil och en Voltaren när smärtan dyker upp. Det var väl både bra och dåligt. Så klart vill jag inte opereras. Men samtidigt ... något orolig blir jag ju när jag tänker på att den olidliga smärtan kan komma tillbaka. Så nu blir det jag som har ett litet apotek med mig ... var jag än går. 😃