I Fredags när allt inträffade, var det väldigt förvirrande. Ja, i alla fall för mig, trots att jag befann mig 60 mil från händelsernas centrum. Första reaktionerna var så klart ilska, lite chock över att sådant kan ... och faktiskt ... händer. Samtidigt som jag andades en lättnadens suck att jag själv inte befann mig i Stockholm just då. Jag satt även och funderade på alla de som bor i Stockholm. Själv känner jag väldigt många där, och var samtidigt lite orolig över att någon av dessa skulle ha råkat illa ut.
Nu har det gått två dagar. Sociala medier ... TV, tidningar, Facebook ... fylls med uppdateringar hela tiden. För att inte tala om live TV, som körs hela tiden. Många debatter och intervjuer har jag hängt med i. Och jag måste ju säga att jag faktiskt blir glad när jag ser hur människor sluter upp och blir mer samspelta på något sätt.
Jag tror att jag fått mer distans till det hela och tänker lite annorlunda nu när det faktiskt gått ett par dagar. Och nu när jag tänker tillbaka, så jo ... visst har det funnits den här typen av "incidenter" tidigare. Det kanske inte har noterats som terrorattacker. Men visst har det funnits s.k självbombare, politiska mördare, bilar som kört igenom gator och mejat ner folk, massförödelse. Och vi lever fortfarande som vi gjorde för flera år sedan ... vi bråkar ibland, kramas ibland, tycker livet är pest ibland, älskar livet ibland. Vi lär oss lite mer för varje gång något inträffar ... men lever ändå som vanligt och som vi alltid har gjort.
Behöver man vara orolig? Märkligt att detta kommer från just mig, men jag tycker ju förstås inte det. Det händer saker och ting HELA tiden. Man kan inte gå omkring i en liten glasbubbla och inte våga göra något. Då tror jag att man missar väldigt mycket av det ROLIGA som ändå händer runt oss.
Det finns så mycket tråkigt som händer dagligen. Och naturligtvis, jag är inte typen som är ute och promenerar mitt i natten. Jag vet att saker och ting händer, och jag försöker ändå vara något försiktig i vissa lägen.
Men när det gäller nationella händelser ... nej, det går ändå inte att göra något åt det. Så det är bara till att leva som sig bör. Må bra, lev livet, njut och var glad ... och var snälla mot varandra. Ja, det är mitt råd och måtto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar