Tankarna går till alla mina nära och kära, barn och barnbarn ... och mitt eget liv, som för det mesta är fyllt av liv, rörelse, skratt och sång. Ibland kan livet vara ganska skört och orättvist, där man ibland bara känner för att sucka. Men så åker man hem till bästa barnbarnet, och får sig så mycket skratt och diskussioner, att jag glömmer allt för små, korta stunder.
Ikväll var en sådan kväll. När jag satt hemma hos Alexander hade han såååå mycket att berätta ... på sitt eget lilla sätt ... att jag bara förundrades över hur en så liten krabat kunde ha så mycket på sitt hjärta, och komma ihåg allt han sett och hört tidigare för att kunna återge det. Det är helt fantastiskt ... verkligen. 
En som också hade väldigt mycket att berätta när jag väl kom hem var min fyrbenta vän, Bandit. Jodå, han var väldigt bestämd när han berättade att han verkligen, verkligen behövde komma ut och få göra sina behov. 
Dock var det inte lika roligt att höra hans berättelse. Nej, ut i blåsten var väl nog det sista jag kände för ikväll. Men, men ... nöden har ingen lag. Så det var bara till att bita ihop och ge mig ut. Trodde ärligt att jag bokstavligen skulle blåsa bort. Och HADE jag nu varit trött när jag kom hem, så nog piggnade jag till alltid i den kalla vinden.
Nu blir det sängen. Jag önskar er alla en god natts sömn och söta drömmar.
Godnatt och sov så gott ......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar