har ett litet barn, är sambo eller gift. Ni kanske har något syndrom
eller handikapp, er partner har kanske också något syndrom. Och
ert lilla barn ... ja, barnet har också lite svårigheter, med
sjukhusvistelser till följd.
En sådan person lärde jag känna för ett tag sedan. Ja, det var precis
så som jag beskrev det, och till och med lite mer, skulle jag nog
vilja beskriva det.
Som person måste hon nog bara vara för stark. Hon måste både vara
mamma, pappa, vän och ha huvudet på skaft ... trots sina egna
bekymmer och syndrom.
Efter att ha hört hennes berättelse satt jag och funderade. Och ju
mer jag tänkte på henne och de problem som finns runt henne i
vardagen, desto mer imponerad blev jag. Jag menar ... jag har mina
egna skelett i garderoben, mina egna problem, mina egna svårigheter
tidigare i livet. Och visst har det varit tufft i omgångar. Men i ärlighetens
namn ... jag var en del över 25 när mina vardagsbekymmer satte
igång. Vid 25 var jag fortfarande barnet som lekte livet ... även om det
inte tedde sig så just då. hehe
Ja, jag är imponerad. Tror aldrig jag hört henne klaga. För det mesta
har hon ett leende på läpparna, finns där om man behöver prata. Är
ofta lugnet själv ... även om hon har skinn på näsan och kan säga ifrån
om det skulle behövas.
Jag skulle vilja se fler sådana personer i samhället ... och runt mig.
Personer som lyser av positivitet, som ger energi snarare än tar
energi från andra. Det är en riktigt bra egenskap ... en egenskap denna
unga dam har i massor. :) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar