När jag kom hem efter en lååååång arbetsdag ... det blev 8 timmar och
lite till, möttes jag av beskedet att en äldre släktmedlem gått bort.
Det fick mig onekligen till att börja grubbla. Bloggen var nog det
sista jag tänkte på faktiskt. Men jag började fundera på min egen uppväxt,
kusiner, alla ingifta, alla nästkusiner osv. Det fick mig plötsligt att inse
att vi inte är odödliga ... någon av oss.
Jag har släktingar runt om i hela Sverige. Det är inte så att man precis tar
bilen och blåser över på en kopp kaffe. Så det går ibland flera år innan man
träffar på någon släkting ... om ens det.
Men när något sådant här händer, då inser jag att vi alla är superdåliga på
att faktiskt höra av oss.
Den där minuten det tar att plocka upp telefonen och slå en signal ... bara för
att höra hur allt är ... den minuten tycks vi aldrig ha över.
Ja, det är något att fundera på ... medan jag dricker mitt morgonkaffe. Och
snart rusar jag iväg till jobbet.
Jag hoppas ni får en bra dag i alla fall. Var nu rädda om er där ute och det
kanske viktigaste ... var rädda om och snälla mot varandra.
Ha det bäst så hörs vi sen.
Godmorgon på er ......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar