uppsyn eller bara irritation på allt man gör?
Kan säga att jag varit med om det ... både tidigare och nu.
Ibland är det ens eget fel ... ibland någon annans.
Jag är ju annars en person som inte gör så väldigt mycket väsen av
mig. Jag vänder ofta andra kinden till, och låtsas att jag inte hör de
där sarkastiska orden eller irritationen. Men nu på äldre dar´ har jag
märkt att jag inte alltid kan hålla tyst. Jag kanske inte konfronterar
om allt jag hör men jag tar åt mig och blir lika snäsig tillbaka ... om
helt andra saker. :(
Så känner jag nu också. Det är svårt att känna den där riktiga lyckan
av att äntligen ha ett arbete när man vet att man kommer att bli
påhoppad eller snäst på av någon i ens omgivning.
De allra flesta på min arbetsplats är ju så klart helt underbara. Och jag
trivs som fisken i vattnet med mina arbetsuppgifter och med de flesta
som finns där. Men ändå ... att en enda person kan få mig ur gängorna
är inte bra. Och det är inte likt mig att ta åt mig på det här sättet.
Jag behöver det här jobbet, jag har en riktigt härlig chef. Och jag tröstar
mig med att hon tycker jag gör ett bra jobb. Så resten av den negativa
energin får jag väl helt enkelt bara "jobba" bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar