RÄTT ELLER FEL

Jag har hört det flera gånger "man får inte vara kräsen när man är
arbetslös". Jag har hört det nu när jag är arbetslös, men även flera
gånger tidigare när jag själv haft ett arbete att gå till.
Och nu sitter jag faktiskt och funderar på om det är rätt eller fel
att döma. Jag skall ärligt säga att jag också haft de tankarna en och
annan gång förr i tiden, när jag också var okunnig och inte visste
bättre. 
Jag pratar inte om de som söker och söker, vad som helst, men ändå
inte får något. Utan den grupp som faktiskt har en bra utbildning,
en bra och kompetent erfarenhet och som i princip bara arbetat
med det man tycker om.
Ja, jag pratar lite om mig själv här.

Själv har jag sökt ett och annat arbete utanför min egen sfär, utanför
mitt eget område. Och jag HAR arbetat lite, både som städerska
och personlig assistent. Dock har inte hjärtat funnits med. Och även
om jag har gjort mitt bästa ändå, och varit relativt omtyckt, så har
ändå inte engagemanget funnits där. I alla fall inte i dessa yrken, 
då städningen varit en stor del av arbetet. Det är bara att inse fakta, 
jag är inte 20 längre, och är inte lika vig och böjbar som förr i tiden. 
Är något stelare och får lättare ont i leder när jag böjer mig för mycket 
vid t.ex städning.
Och då är frågan ... är det värt det? Är det värt att leta "fel sorts arbete"
för att inte ge hela min själ och engagemang. Och det kan ju inte
vara rätt mot arbetsgivaren heller, som vill ha så kompetent och
engagerad personal som möjligt.

Jag fick rådet en gång från en av alla mina otaliga handläggare, att
inte söka ett arbete som jag inte ville ha. Och jag tyckte det var en
konstig kommentar. Jag ville ju inget högre än att arbeta, och vad
spelade det då för roll vad jag sysslade med? Det är först nu, ett par
år senare, som jag förstår vad han egentligen menade. Varför söka
ett arbete som jag inte kommer att engagera mig i, så att det ändå
slutar med att arbetsgivaren kanske inte tycker jag gör ett
bra arbete? För det handlar inte om att inte göra bra ifrån sig. Utan
mer att om man absolut inte trivs i den roll man satt sig i, nej då kan
man omöjligt vara en bra anställd i det långa loppet. Det slutar
bara att man mår dåligt av det.
Och då är frågan åter igen ... är det värt det?