SÅ FÖRARGLIGT

Det är nästan lite skrattretande ... och väldigt irriterande. Jag vill inget högre än att hålla igång, som jag gjorde förr. Men det fungerar inte ... och mina yrsel attacker fortsätter. Som igår, när jag bara hade någon timme kvar att jobba. Plötsligt blev benen som spaghetti och jag kunde inte längre gå omkring. Jag fick till och med ha hjälp ner till gatan där sonen tog emot mig.
Jag blir arg på mig själv för att jag inte kan kontrollera det, och vill inte att omgivningen skall tro att jag inte kan hantera mina förehavanden.

Jag vet att jag ställer höga krav på mig själv. Men det är så samhället ser ut idag, och det gäller att hänga med om man inte skall åka ut i kylan. Nu menar jag inte specifikt för mig och min arbetsplats. Men generellt ser det ungefär likadant ut överallt. Och det är bara att inse, det är alltid någon som är beredd att ta över när man inte längre orkar hålla samma tempo.

Idag mår jag oförskämt bra och vill bara hugga i med jobb, jobb, jobb. Så nu skall jag gräva ner mig i jobb, så jag får undan. Det har legat lite väl mycket den sista tiden, som inte hunnits med. Men idag känner jag att jag verkligen kommer att få undan en massa. 😊

Ni andra får ha en toppendag. Var nu rädda om er där ute, och ta vara på dagen och varandra.

Ha det bäst och godmorgon ......