Jag har aldrig riktigt sett det så. Jag har ju kunnat få för mig på kvällen att "just det, jag skulle göra det och det". Och så har datorn åkt fram och jag har fixat och donat till långt in på sena kvällen.
Hon beskrev hur hon själv hade arbetat och hur det är idag. Och jag lyssnade. Jag började fundera på hur jag var för några år sedan, hur jag sen var när jag blev arbetslös, och hur jag är idag.
Familjen har sagt att jag arbetar för mycket. Men jag har inte lyssnat. Inte förrän den här väldigt visa dam berättade fakta ... då först började jag inse vad jag höll på med. Det där är en svår balansgång. Man är alltid uppkopplad i och med att mailen på mobilen plingar i tid och otid. Men det finns något som heter att "skruva ner ljudet", och sålla vad som är viktigt att ta itu med, och vad som kan vänta tills dagen efter.
Jag vet egentligen inte om man vill visa vad man går för, eller om det bara är så man är som person. Jag vill gärna tro att det är sådan jag är ... för inte behöver jag visa vad jag går för inte. 😊
Men jag har i alla fall lovat mig själv att åtminstone försöka tagga ner lite. Jag behöver inte vara uppkopplad 24/7, jag behöver inte vara först in och sist ut. Dock vet jag inte riktigt hur jag skall komma till insikten. Skall jag klara av att t.ex stänga ner datorn och gå hem för dagen, får jag väl ställa larmet på telefonen för att inte missa tiden. hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar