HAN ÄR ÄNTLIGEN HEMMA

Efter lite mer än fyra veckor har Teddy äntligen fått lämna sjukhuset. Det känns helt otroligt att allt har gått så bra. Som Teddy själv har sagt ... han har en lång väg kvar att gå, och viss medicinering lär han ha i princip hela livet. Men det värsta är ändå över. Och jag tackar högre makter att jag åter har min son hemma igen. Och om JAG känner så ... så kan jag bara tänka mig hur TEDDY känner sig. 

Många gånger är det pest och pina att vara anhörig till någon som säkert lider på sitt sätt. För hur gärna man än vill, kan man inte ta bort smärta och vemod. Och hemma hos oss har det knappt sovits något de senaste veckorna. Många orostankar har farit genom skallen. Och när operationen väl var över så kom nästa orostanke ... tänk om det blev komplikationer EFTER op.

Ja, det har varit mycket som farit genom skallen på mig dessa veckor. Men nu kan jag äntligen slappna av lite ... och blicka framåt. För det är så ... Teddy har en lång väg kvar innan allt är över och styrkan åter finns där. Men jag ser ljuset i tunneln ... och bara det gör mig glad.