jag är HEEELT slut i kroppen. Det tog minsann på krafterna.
Jag kommer ihåg när Teddy var mindre och fick sina utbrott med
sitt Asperger syndrom. Då fick jag tvinga ner honom på golvet och
hålla fast honom för att han skulle lugna sig. Men det var väldigt
sällan han skrek, det var mest sparkar, tjuvnyp och rivmärken jag
fick efter en närkamp med honom.
Ja, det är väl mer eller mindre bara minnen blott. Det var flera år
sedan han fick de största utbrotten, genom åren har han lärt sig
att hantera de flesta situationer.
Idag var det något helt annat. Jag blev riktigt rädd, har aldrig
tidigare sett en ADHD-person i action. Och ändå har jag nu förstått
att detta idag bara rörde sig om ett litet anfall.
Men jeezzuz säger jag bara. Jag sitter fortfarande och skakar och är
nog lite osäker på vad som egentligen hände.
Jag tänker så klart inte sitta här och berätta om vem, hur, var och när.
Men låt mig säga igen ... det var riktigt ansträngande. Och jag har
blivit en erfarenhet rikare. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar