torsdag 5 februari 2015

KVINNAN I MIG

Satt och funderade på om detta var FÖR intimt att skriva om. Men jag
beslutade mig i alla fall för att printa ner det. Det är trots allt inget
att skämmas för. Alla kvinnor går igenom det, och männen ... ja, männen
får helt enkelt lära sig att leva med det. Åtminstone de män som är
omgiven av någon äldre kvinna.
Så klart ... jag babblar om den berömda "kärringakörningen".
Den drabbar alla ... förr eller senare. Och ja, jag är där nu ... inte
senare. hehe

För den som inte vet kan jag tala om att den är superduperjobbig ... 
i alla fall för mig. Det absolut jobbigaste jag går igenom är när jag
sitter i lugn och ro, och plötsligt blir varm som om jag satt i en bastu. Nej,
värre ... det känns som det sitter en liten, liten, gubbe i svanken och
skjuter en pilbåge med ett eldklot genom ryggen och ända upp till
hårfästet. Hela kroppen blir kokhet. Då åker en del kläder av, efter
ett par minuter får jag sätta på mig kläderna igen för då får jag
plötsligt frossa. Alltså ... detta måste vara det dummaste påfundet
någonsin.

Som jag sa, de flesta går igenom det och det är inget att skämmas
för. Ändå pratas det aldrig om det. Så när det började för mig för
några år sedan, trodde jag först att det var något fel på mig. haha
Jag tänkte inte så långt som att jag var på väg att bli "äldre". Jag
kände mig ju inte speciellt gammal. Det enda jag visste var att när
man blev gammal så slapp man alla kvinnobesvär. Ja, så klart är det
det bästa. :) 

Jag vet att det finns tabletter att skaffa för detta problem. Men jag är
lite rädd att börja med en massa sådant. Tänk om jag blir beroende.
Och visst är det väl så att männen går igenom något liknande? Det
är i alla fall vad jag läst, har ingen aning om det stämmer.
Jag får leva med det och jag längtar tills den dagen det faktiskt
upphör ... för det gör det väl så småningom. :) 
Ja, ja, det finns många andra problem i samband med att man blir
äldre. Dock är det detta jag lider av mest. För åldern, den har jag
absolut inga problem med. :) :) :) 


2 kommentarer:

  1. Man tar sig igenom det.Med eller utan tabletter :)
    Nej det är inget det pratas om jag vet inte varför för det är ju naturens gång.
    Mitt började när jag var 43.
    Det var ett tag sedan.
    I år fyller jag 57 och har klarat mig utan tabletter :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite så jag också känner, att jag rider ut stormen utan tabletter. :)
      Vet inte säkert, men jag tror mitt började runt 45 något. Men som sagt, det försvinner väl så småningom. :) :)

      Radera