hållet för Beatrice del.
Eftersom Beatrice går i gymnasiesär får hon ganska mycket mer
hjälp efter skolan än vad man kanske får annars som ungdom och
slutar skolan.
Visst är det bra. Jag gillar tanken att vi inte står helt utan hjälp den
dagen det är dags för Beatrice att söka sig till arbetsmarknaden.
Samtidigt är jag väl medveten om att det säkerligen är lika svårt
ändå.
Beatrice ställs inför helt andra funderingar och problem än många
andra ungdomar. Hon behöver inte fundera över hur väl hon skriver
CV eller personliga brev. Nej, hennes problem blir istället OM hon
klarar av ett arbete i högt tempo, höga krav, stress och allt vad det
innebär med att ha ett arbete.
Beatrice VILL arbeta. Och som tur är finns det alternativ där hon
faktiskt kan ta det i hennes egen takt. Det finns något som heter
daglig verksamhet som man kan välja tills man själv känner sig mogen.
Daglig verksamhet är som ett riktigt arbete, men man arbetar i
lite lugnare tempo. Jag vet att Beatrice kanske skulle ha mer nytta
av det, men det är ändå hennes eget beslut.
Även arbetsförmedlingen finns där hela vägen. De ställer också upp
med att hitta det perfekta arbetet, med eventuell praktik som kan leda
till en fast anställning så småningom. Men det är självklart att det
ändå blir något större krav när hon tar ett arbete genom AF, handikapp
eller inte.
Givetvis stöttar jag henne i vad hon än beslutar. Men det är dock hon
själv som måste avgöra vad som är bäst ... vad HON vill göra. Och
jag kan tänka mig att det är ett svårt beslut för henne att fatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar