kanske äntligen få till det lite med jobbsökningar och sortering
av alla mina 100-tals mail som legat och skräpat.
Så klart föredrar jag att arbeta, så när det varit mycket har jag
hellre suttit på mitt arbete.
Men jag inser att det inte varar för evigt ... och söka jobb är ett
måste.
Jag tycker jag får väldigt bra med stöttning från min coach. Bara
att hon finns där när jag behöver känns himla skönt.
Samtidigt drar min oro iväg med mig lite igen. Vad gör jag den
dagen jag återigen inte har ett arbete att gå till? Hur blir det då
med ekonomi och känslomässiga tankar kring jobb och det där?
Jag vet att man inte skall måla upp världens svartaste scenario i
förväg. Men jag kan helt enkelt inte låta bli att oroas. Tiden går,
det är två år sedan företaget ändrade skepnad och vi fick gå ... och
jag har fortfarande inte en anställning att räkna med. Så ja, ibland
blir det känslomässiga och negativa tankar som kretsar i mitt huvud.
Kommer jag någonsin mer att få en tillsvidareanställning??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar