Samhällsnyttig eller inte

Jag har suttit här och funderat på folk och medmänsklighet. Jag menar, det finns ju de som känner sig väldigt samhällsnyttiga, och de som bara tittar lite snett på andra.
Men jag kan för mitt liv inte förstå varför man måste känna sig så samhällsnyttig att man pekar finger åt andra och verkligen ser ner på andra, utan att egentligen veta något om den eller de andra personer som de ser ner på.
Jag vet inte, kanske det är samhällets fel. För det är ju ofta samhället som säger att vi skall ingripa om vi tycker att något är fel. Men är det verkligen rätt att göra det? Är det inte större risk då att man gör mer skada än nytta?

Ibland mår jag så dåligt av att veta att folk är så elaka mot varandra. De kan säga och göra saker som om de kände personen utan och innan. Det är inte konstigt att det blir så mycket bråk och krig överallt när man behandlar varandra så dåligt. Eller är det bara jag som tänker så fel?

Själv är jag nog den person som hellre står bredvid och tittar på än ingriper utan att veta vad det handlar om. Jag vill helst inte ställa till med oreda om jag kan undvika det. Jag är inte rädd för att säga ifrån om jag ser något uppenbart. Men då skall jag också vara säker på att jag vet vad det hela rör sig om.

Ja det är sådant jag har suttit och funderat på ikväll. Så snälla var rädda om varandra där ute. Ta inget för givet, och ta hand om er.

Kram på er.❤

Ute med lek och bus

God kväll alla i stugorna. Hur har ni det så här i höstmörkret? Nu kommer kylan och mörka kvällar. Det är inget härligt alls måste jag säga. Jag längtar redan tills sommaren nästa år.😀

Dagen började lite si och så. Ända tills småkillarna ringde och ville ha med sig farmor och faster ut på en kall runda. Ja kall var ju bara förnamnet hihi.
Men så tänkte jag att en stund ute kan ju vara ganska skönt för själen det. 😋
Det var bara det att en timme blev en timme till, och ytterligare en timme. Det slutade med att vi var ute fyra hela timmar. Kan ju tala om att den här farmodern frös ordentligt när vi gick hem igen haha.

Jag är inte lika vig och med samma spring i benen som för några år sedan. Men jag lunkade på. Och barnen älskar att vara ute med farmor och faster. Om inget annat så gillar de att åka snålskjuts på rullatorn när de blir trötta i benen.😁
Men hur mycket jag än älskar att umgås med barnen, så måste jag erkänna att det var ganska skönt att komma inomhus till värmen sen hihi.

Ha en fortsatt skön kväll.

Kram på er.❤

Min hälsa

 Hallå på er alla i höstmörkret.
Idag har jag haft en bra dag. Men det är inte alla dagar som är lika bra faktiskt. Jag har skrivit om min hälsa tidigare. Men det är ju ett tag sedan. Och det är klart, saker och ting förändras ju hela tiden. Speciellt när man blir äldre.
Jag har hela tiden tyckt att det är bra att bli äldre. I alla fall så pass att man kan få lite mer tid för familjen, och inte behöver tänka så mycket på alla måsten som kommer med jobb eller att vara arbetslös hihi. Men givetvis är det en nackdel om man bli sjuk på kuppen. För visst vill vi väl alla hålla oss friska?😀

Min diabetes går upp och ner. Är det något jag verkligen inte vill göra så är det att börja ta sprutor. Så när mina diabetestabletter inte verkade fungera längre, satte läkaren in ytterligare en sorts tablett för att synka med den andra sorten, som jag redan tog fyra av per dag.
Nu visar det sig att mitt långtidssocker är alldeles för högt, och jag får inte ner det. Och vad gör de då? Då sätter de in ytterligare en sorts tablett. Så nu skall jag äta sex tabletter per dag mot min diabetes. Jag vet inte vad som händer om inte det hjälper. Finns det ytterligare tabletter att få? Eller måste man då börja ta sprutor? Det där med sprutor hemsöker mig alltså. Jag vill ju verkligen inte ta det.

Redan innan jag blev arbetslös för ett par år sedan satte min panikångest in med full fart. Så fort jag fick mycket kring mig, när jag var ute bland för mycket folk, eller om jag satt på en fullproppad buss, blev jag svimfärdig och fick skakiga ben. Jag kunde inte gå utan hjälp. Det var riktigt jobbigt. Och mer än en gång fick jag ringa till någon som kunde  hämta mig var jag än befann mig någonstans i stan.
Nu för tiden äter jag medicin mot det. Inte för att det hjälper jättemycket. Det som är en fördel är att jag inte blir så svimfärdig att jag faller omkull, som jag gjorde tidigare. Däremot är ju benen fortfarande ganska skakiga. Och för att kunna vara ute och gå obehindrat utan hjälp från omgivningen, så går jag med rullator. Det har blivit min bästa vän när jag promenerar. Speciellt när jag skall gå över stora gator med mycket trafik. Det skulle jag absolut inte fixat utan min rullator.

Jag har väl berättat att jag även lider av sömnapné? Det är tur att jag åtminstone inte behöver äta medicin mot det. Däremot använder jag en CPAP maskin om nätterna för att kunna sova ordentligt en hel natt.
Ibland när jag slarvat med masken några nätter, märker jag hur trött jag är på dagen sen. Då blir det verkligen till att ta lite powernaps under dagen. Det är skönt att kunna göra det eftersom jag inte jobbar om dagarna. Annars hade jag nog fått svårt att kunna hålla mig vaken hela dagen haha.

Visst har jag lite andra hälsoproblem också. Men detta är ändå det som känns som viktigast. Totalt äter jag 9 olika tabletter varje dag. Det är en vardag som jag inte ens tänker på.
Vissa dagar vaknar jag och känner mig allmänt hängig och har väldigt skakiga ben. Sådana dagar har jag svårt att gå även inomhus. Det är tur att jag inte har så stor lägenhet. För då kan jag i alla fall gå och hålla mig i väggarna så jag inte faller omkull. Men sedan andra dagar, som idag, mår jag väldigt bra, och märker knappt av mina problem alls. Det är de dagarna jag högaktar mest. Och jag älskar varenda minut jag får uppleva de bästa dagarna.😁

Ta nu hand om er där ute och ha det bäst tills vi hörs igen.

Kram på er.❤

Nu sätter jag igång igen

 Alltså det här går väl inte an haha. Jag har helt tappat bort det här med bloggandet. Och jag som tycker det är så kul att skriva.


Det här med att blogga tror jag har försvunnit lite hos de flesta. Men jag hade ju inte tänkt sluta förstås. Jag gillar att skriva för mycket. Men det här året har varit så tufft, både med mig själv och runt omkring. Så jag har inte alls kunnat fokusera på att skriva. Så nu ikväll tänkte jag mest bara skriva lite allmänt och se hur det känns att komma igång igen. Kan ju inte lova att det blir så bra kvalité på det jag skriver. Och det här med bilder vet det tusan alltså. Jag får inte bra kvalité, och när jag väl tar bilder så blir det mest bara tramsbilder.😁

Jag minns inte heller hur text och layout såg ut som bäst. Jag vill minnas att jag hade en del som sa att de inte kunde läsa för att texten var för liten. Så jag tänkte nu att jag skulle se om detta blir en bra storlek. Jag vet inte, det känns som att den är lite för stor kanske. Vad tycker ni?

Jag måste lära mig lite på nytt igen känns det som. Det kanske inte är den allra bästa årstiden att sätta igång med nya bilder när man är ute och har kul. Men ni får ha lite tålamod med mig, så kommer säkert bilderna också att bli bättre och bättre.

Antagligen kommer jag inte att skriva lika många inlägg per dag som jag gjorde tidigare. Jag orkar inte hålla igång lika mycket som innan, och bara det är ju ett inlägg som kommer för sig själv sen. Men till en början satsar jag på att åtminstone få iväg ett inlägg per dag. Jag skulle ljuga om jag sa att det kommer att bli varje dag. Det vet jag ju inte med säkerhet. Men det här känns så bra och rätt. Så nog skall jag kunna sitta här några minuter åt gången i alla fall. 😃

Men okej, då är jag igång nu då. Och det är så kul att jag äntligen tagit mig tid att sätta mig ner och skriva ihop lite. 
Då stannar jag här för den här gången. Klockan är ganska mycket. Så jag antar att många av er håller kväll eller är på väg till sängen. Ha en fortsatt fin kväll så hörs vi vidare sen.

Kram på er.

Och så var det 2023

Ja det här inlägget skulle ju jag skriva när det nya året började. Men ja, vad kan jag säga? Jag är ju väldigt seg, samtidigt som jag varit lite krasslig också. Så man kan väl säga att året inte började på allra bästa sätt vad min hälsa anbelangade. Inget allvarligt dock, lite illamående, ont i magen och allmänt trött.

Men det är faktiskt tröttheten jag tänkte ta upp lite nu.
De flesta vet om att jag lider av sömnapné och att jag därför sover med en andningsmask om nätterna. För det mesta fungerar den perfekt. Men låt mig vara ärlig. Den fungerar bra så länge jag använder den och ingenting är trasigt på den. För ett bra tag sedan gick självaste masken sönder. Det räckte med att jag sov utan den ett par nätter så började min sömn bli väldigt påverkad. Så påverkad att jag kände mig som en pigg 90 åring, som inte orkade vara vaken mer än ett par timmar i stöten på dagarna innan jag behövde sova ett par timmar.
Det tog ett litet tag innan jag köpte en ny mask. Det är ju inga direkt billiga saker. Så när det gått ett tag så tog svärdottern tag i situationen och beställde en mask åt mig. Det gick ju inte att leva som jag gjorde, jag var mer död än levande under flera veckor, innan masken beställdes och jag sen fick hem den.

Men glädjen varade inte speciellt länge. En kort tid efter att jag börjat med min nya mask, började jag känna mig väldigt trött igen. Jag förstod ingenting. Min sömnapné maskin var hel och fungerade som den skulle tyckte jag. Så det måste vara något annat. 
Jag blev tröttare och tröttare, och till slut började jag känna mig illamående. Hade det varit 30 år tidigare hade jag gissat starkt på att jag var gravid 😀. Men jag är ju i den åldern att det är omöjligt, och dessutom kommer ju krämporna och olika symtom mer nu när man är lite äldre.

Så för några kvällar sedan när jag skulle sätta på mig masken upptäckte jag att hela slangen som sitter mellan masken och maskinen var mitt av. Det krävs ju inget geni för att förstå att den inte bara gått mitt av. Utan den har ju garanterat varit sprucken ett tag utan att jag har märkt det. Och när jag har sovit har jag inte fått den andningshjälpen jag behöver.
Så det var ju bara till att panikbeställa en ny slang direkt.

Nu har jag sovit med masken några nätter igen, och genast börjar det kännas bättre. Illamåendet är borta. Och jag sover inte konstant längre. Jag skall ju villigt erkänna att jag fortfarande är ganska trött. Men det tar ju ett tag för kroppen att komma på banan igen. Men jag blir i alla fall inte så pass trött att jag automatiskt går och lägger mig. När man är så trött som jag var, så var det aldrig ett val att jag skulle gå och sova middag. Benen bara gick till sängen, eller så lade jag mig på soffan och slocknade. Det var inget jag gjorde medvetet.

Det är riktigt jobbigt att inte ha den kontrollen över kroppen som man annars bara tar för givet. Folk ifrågasätter varför man är trött och om man inte sover som man skall på natten. Saken är den att jag sover. Men har jag inte masken på mig, så har jag en massa andningsuppehåll som gör att jag inte får den sömn jag behöver. Hela dagarna går sen åt för kroppen att försöka komma ikapp sig med sömnen. Men det händer ju aldrig. För när jag somnar på dagen, är jag tillbaka igen med samma problem som på natten ... att jag inte sover.

57

 Jag känner mig lyckligt lottad. Jag tycker ju att jag har allt, med tre underbara barn, deras respektive och 5 helt underbara barnbarn. Ändå finns det så klart saker och ting som aldrig kan bli som det var förr. Men så är det väl alltid antar jag. Man kan aldrig ha samma känsla för olika tidsepoker.

Idag är en typisk sådan dag då jag tänker tillbaka och minns gamla tider och en helt annan tidsepok.
Idag är det Affes födelsedag. Han skulle bli 57 år idag om han hade fått vara kvar hos oss. Det är lite blandade känslor jag har just nu. Jag gläds otroligt mycket till att det snart är julafton, och jag får se barnbarnens tindrande ögon. Samtidigt är det sorgligt eftersom jag saknar Affe så otrolig mycket. Och jag vet att han också hade älskat den här perioden tillsammans med barnbarnen.
Genom åren har det helt klart blivit lättare att leva med det. Men det är fortfarande väldigt mycket som gör ont när jag tänker tillbaka.

Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle agera både mamma, pappa, farmor och farfar, allt i ett. Men ändå är det ju så det har varit de senaste åren.
Jag älskar att umgås med barnbarnen. Men det hade ju så klart varit så mycket roligare om jag hade fått dela det med deras farfar. Någon som jag kunde prata med och skratta tillsammans med när vi tänker på alla tokigheter som de har gjort i olika åldrar.

Och allt det, till att till slut hamna på undantag haha. Ja hör ni, det där är en helt annan historia som jag tar en annan dag. 😀

Sommaren mot sitt slut

 Regnet har öst ner och det har åskat idag. Jag trodde inte jag skulle säga det, men jag är himla glad att det har varit ett sånt ruskväder ute, t.o.m åskan har varit välkommen. Och jag som verkligen hatar åska 😃. De senaste dagarna har ju varit så heta att det inte ens känts att man duschat.

Det har varit en intensiv sommar, där jag varit ute mer än jag suttit vid datorn. Jag har antingen varit på någon lekplats med barnbarnen, eller varit på besök hos någon av de. Men nu börjar allvaret igen, med förskola, skola och fritids. Och jag tror att även om det är skönt med sommar, sol och ledighet, så är det nog lika skönt att vardagen kommer in i sina rutiner igen.

Under sommaren har alla barnbarnen hunnit fylla år. Alexander blev 9, Zebastian 5, Adrian och Maximilian fyllde 3, och lilla Linnea blev hela 1 år. Tiden har inte precis stått stilla om man säger så. 😃

Det tråkiga med att sommaren lider mot sitt slut skulle väl i så fall vara att det börjar bli mörkare och kallare, och att sommarkläderna måste bytas ut ... så småningom 😉. För nu skiner solen igen. Och vem kan egentligen klaga på den svenska sommaren ... när den är som bäst?

Det tar aldrig slut

 Nej, det gör det banne mig inte. Det tar aldrig slut.
Jag har varit sjuk nu mer eller mindre i två månader. Det började redan i början av Januari när två familjemedlemmar insjuknade i covid 19. Ett par dagar senare insjuknade jag också. Eftersom jag varit nära personerna så antog jag att jag också drabbats. Jag följde FHM's rekommendationer med att inte testa mig, eftersom det just då var svårt att få fram tester på apoteket. De ansåg att de personer som var i behov av testning, t.ex. folk som måste iväg till jobbet eller på annat sätt behövde vara ute i samhället, dessa personer behövde först och främst testa sig. Så nej, jag testade mig aldrig. Men jag var i kontakt med sjukvården, som också antog att det var covid jag drabbats av. Och självfallet träffade jag inte folk heller. Den enda som kom upp dessa dagar var min dotter, som även hon höll sig från sängen där jag befann mig.

Förutom de klassiska symtomen som förkylning, hosta och feber, så tappade jag smaklökarna, blev väldigt illamående och så trött att jag inte kunde hålla mig uppe. Jag var väldigt, väldigt sjuk, och några dagar var jag även så borta, att jag inte uppfattade att dottern kom upp med mat 😏.
Än idag är jag fortfarande ganska trött. Orkar inte vara uppe mer än ett par timmar, innan jag måste lägga mig ner igen. Annars sitter jag rakt upp och ner och bara slocknar. Jag är även väldigt seg när jag väl gör något. Jag kan sitta och läsa en text på datorn, och inte riktigt förstå vad jag läser. Jag får läsa det flera gånger innan det går in vad det står. Allt tar helt plötsligt mycket längre tid.

Med tanke på hur sjuk jag var, är jag himla glad att jag valde att vaccinera mig. Är inte alltför säker på att jag klarat mig annars faktiskt. Det låter ju lite dramatiskt av mig 😀. Men jag har hört alltför ofta att covid inte är så farligt som FHM vill påskina. Och att ta vaccinet är ju bara något som myndigheten vill pracka på oss. Jag kan bara tala för mig själv, när jag säger att vaccinet gör skillnad. Eftersom jag också har underliggande sjukdomar så blir jag ju något sjukare än vad jag kanske inte skulle bli annars. Folk har även sagt till mig att jag måste söka vård, för det är inte normalt att vara sjuk så länge. JO, om jag nu har haft covid så är det fullt normalt.

Nej, jag är inte 100 % säker på att det har rört sig om covid. Men jag är 100 % säker på att jag var väldigt sjuk och att jag hade symtom som inte tillhör vanlig influensa, i alla fall inte den influensan jag haft tidigare.

Jag önskar verkligen att fler skulle ta den här pandemin på största allvar. Det är ingen lek, och det går inte att ångra sina beslut i efterhand om det skulle visa sig att man blir dödssjuk.

Bästa tiden på året

Vem kan fatta att det snart är jul igen? Det här året har ju bara rusat iväg, förstår inte alls var tiden har tagit vägen.
I år har jag inte mindre än 5 förväntansfulla barnbarn som fullkomligt längtar tills tomten kommer. Okej, Linnea förstår ju inte så mycket än med sina 8 månader ... men hennes farmor gör, och längtar lika mycket som barnbarnen 😁.

Det har varit några tuffa månader, och inte minst ekonomiskt. Så därför har jag varit tvungen att prioritera och omorganisera hur min jul skall se ut. Men så klart är jag ju inte beredd att låta det gå ut över barnbarnen. Så deras julklappar och julstrumpor är redan fixade.

Det finns dock en viktig detalj som jag inte lyckats lösa än. Det är ju så att jag var i kontakt med tomten. Han hade extra mycket att göra och mådde inte så speciellt bra heller. Så han var i färd med att anställa några tomtenissar som kunde hjälpa honom att dela ut julklappar i år.
Nu bad han mig om hjälp att hitta en tomtenisse som kunde besöka mina barnbarn. Han menade på att då blev det ett problem mindre för honom att fixa 😉.
Nej, jag har ju inte lyckats med det. Hur skall det gå till tänker jag ju då. Men så kom jag på att det måste ju finnas folk som faktiskt skulle vilja tjäna en liten krona.
Så finns det någon vänlig själ här som skulle kunna tänka sig att lova bort sig i 30 minuter eller så under självaste julafton. Mina barnbarn hade varit så tacksamma om de fick besök av någon tomtenisse.
Skriv till mig i så fall: carina.granstrom@live.se

Jag är så himla tacksam för mina barnbarn. Och att få sitta där med alla mina barnbarn på julafton, och få se deras glimmande ögon när de får sina julklappar, det slår nog allt annat under hela året.

2 år senare

 För 2 år sedan såg de dagens första ljus. Det var inte den bästa ankomsten. De kom 2 hela månader för tidigt. Och jag, och många med mig, var livrädda att de inte skulle klara sig. Men tack vare en underbar sjukhuspersonal, engagerade föräldrar, och en viljestyrka från dessa unika små pojkar, så växte de och blev både starkare och stora glädjespridare.
Idag är det svårt att förstå att Adrian och Maximilian var mindre än två mjölkpaket när de föddes. De rusar och rasar mest hela dagarna, och man måste verkligen ha ögon i nacken när man är med dessa två stormvindar.

Förra veckan blev de 2 år. Och vem tycker inte om att stå i centrum 😀? Dessa två gör det i alla fall hihi. De mådde som små prinsar, där det var både tårta och paket.  Ja de är ju riktiga kakmonster, som älskar allt sött man kan tänka sig. Choklad är nog favoriten, så det blev massor med choklad på deras små tårtor haha.

Zebastian 4 år

Tiden bara rusar iväg. Jag tycker inte alls det var så länge sedan mitt barnbarn, Zebastian, kom till världen ... och i Söndags blev han hela FYRA år.

En helt fantastisk liten kille, med både humör och humor. Han är verkligen rolig att ha att göra med för det mesta. Men han har också humör, och kan allt ryta ifrån på skarpen om det inte går som han vill. Och han gör egentligen aldrig fel ... om man skall tro på Zebastian själv hahaha.
Men han är charmig, till och med när han är på det där humöret hihi.

Vi hade en fantastisk Söndag i alla fall, god mat, god tårta och ett gott sällskap hela eftermiddagen. Zebastian älskar tårta, så när Dennis hade tänt ljusen så passade Zebastian på att blåsa ut ljusen INNAN vi hann sjunga, allt för att kunna få äta tårta så snabbt som möjligt haha.

Han såg så nöjd ut, den lilla krabaten. Och när det väl var tid för sängen, så bara låg han där och log, och kollade in lite TV. Och man såg riktigt hur bra han mådde av att ha fått vara i centrum hela dagen hihi.

Farmors lilla sötnos 💓💓

Det gick vägen en gång till

 Då kan man väl säga att jag är igång igen. Jag trodde ju inte att det skulle gå vägen, vid min ålder. Men jo, jag har lyckats få ett nytt jobb ... efter 1 1/2 år.
Jag börjar med 3 veckors praktik. Och man kan väl kanske tycka att det är en liten nackdel för min del. Jag förstår helt klart att man vill ge mig praktik först, för att se så allt fungerar som det skall. Men de tre veckorna ger mig inte precis någon lön. Så det vill till att allt går som planerat, så att jag kan påbörja min anställning.

Det har varit ett rejält kämpande under den här tiden. Jag kan inte precis säga att jag blivit rik på det lilla bidraget man får som arbetslös. Men det har gått runt i alla fall. Och nu skall jag bara klara mig tills min lön börjar komma igång.

Det känns som det blir svårare och svårare att få jobb ju äldre man blir. Jag vet inte om det stämmer, eller om det bara är en känsla man får när man kämpar varje dag med att söka jobb. Men att det är tufft, det kan jag skriva under på. Att hela tiden få de där mailen där man får ett "tack men nej tack" ... ungefär. "Vi har gått vidare med andra sökanden". Jag har ju absolut varit aktuell för flera olika tjänster. Det har både varit första och andra intervjun. En av tjänsterna var jag superaktuell för och en mycket bra kandidat. Ända tills det kom till en liten detalj som gjorde att en annan kandidat stack ut. Ja vad säger man? Det blir för mycket, och just då var jag nära att ge upp och bara kände att "nej, nu vill jag inte längre, orkar inte söka fler jobb".

Men vilken tur att jag reste mig igen och tvingade mig själv till att fortsätta. Jag tror på mig själv. Jag har rest mig tidigare, fått nytt jobb och varit duktig på det jag gjort. Så det här kommer jag också att fixa 😀.

Tre små trollungar

 Som ni alla säkert redan vet så är jag stolt farmor till 5 barnbarn. De växer och blir äldre, och man ser från dag till dag hur de mognar och lär sig saker.
De man ser mycket på för tillfället är de tre yngsta. Eftersom de bara är 2 och 1 år så ser man hur de utvecklas och lär sig nytt varje dag.

Linnea är inte mer än 4 månader. Men hon har också lärt sig ett och annat. Numera sitter hon långa stunder och leker jättefint, hon ligger på golvet och snurrar runt. Och en sak som förundrat mig är att hon ofta studerar in sina äldre bröder. Kan ju bara tänka mig hur hon kommer att ta efter de om bara några månader 😁.

Och på tal om hennes bröder ja. Både Adrian och Maximilian är två yrväder, som inte är still för fem öre. De håller låda och är igång i princip från det de vaknar tills det är dags att somna på kvällen. Ja nog händer det väl ibland att de tar sig en liten middagslur mitt på dagen. Men det blir inte mer än en liten stund, så där en 20 - 30 minuter ... om Teddy och Pernilla har tur hahaha. Nej, men skämt och sido. De är ur charmiga båda två och vet precis hur de skall charma alla runt omkring sig.

Det är lite kul att se deras hem idag mot hur det var för ett par år sedan. Teddy har fått barnsäkra precis allt i hemmet haha. Killarna är på allt och klättrar överallt. Så för att de inte skall komma till skada har det varit tvunget. Men ändå så klättrar de, ramlar, får bulor, reser sig upp igen ... och gör exakt samma sak igen 😂. Så tror ni att de lärt sig? Nej, de bara skrattar och vill testa en gång till och en gång till.

Ja, det är väl så det skall vara med småbarn. De är nyfikna av sig och lär väl sig så småningom. Det är i alla fall inget fel på vare sig ben, armar och fingrar. De är snabba som blixten och är inte ett dugg rädda av sig.

Det trodde jag inte

 Det händer saker hela tiden minsann. 
Jag har bloggat i många år. Men den senaste tiden har det väl varit lite si och så med mina inlägg. Det har varit många och långa pauser, även om jag flera gånger tänkt att "nu måste jag sätta igång med bloggen igen". Men så händer något annat och bloggen blir åsidosatt ... IGEN.

Jag känner ju till flera som startat bloggar vid olika tillfällen, och sen inte hinner med det. Och jag har full förståelse för det, jag är likadan själv. Dagarna har ju liksom bara ett visst antal timmar 😀.

Så döm om min förvåning när min svärdotter, Dessi, plötsligt började blogga. Det var nog den sista jag hade förväntat mig göra det 😂. Men hon gick ett steg längre, hon startade en egen hemsida på köpet. Ja, den är ju inte klar än, fortfarande under uppbyggnad, och på en helt annan sida. Men bloggen har hon startat upp och kör för fullt med. Det som gör det extra kul att läsa är att hon använder sig av ämnen och länkar det hon verkligen brinner för. Det är ett stort plus.
Ja, det är imponerande faktiskt.

Är det någon som är intresserad av att kika in där? I så fall är adressen

Dessips (petterssondessips.blogspot.com)

Nya tider

 Ja hör ni, det var ett tag sedan. Och det har hänt så väldigt mycket att jag knappt vet vart jag skall börja.
Jag har i alla fall flyttat till eget boende, utan varken barn eller barnbarn. Lite tomt och tyst var det från början. Det är trots allt mer än 35 år sedan jag bodde helt för mig själv. Så det var väl dags antar jag att separeras från ungdomarna, som nu får sköta sina egna liv 😀.

Det tuffaste har nog varit ekonomin att gå runt. Som arbetslös är det inte helt lätt alla gånger. Tidigare har man ju delat så mycket med övriga familjemedlemmar. Men med lite hokus pokus och "jävlar anamma" så skall nog det också gå ihop så småningom.

Jag har inte riktigt landat och fått allt på plats än. Men jag tänker mig så klart att jag skall ta tag i alla mina projekt som bara legat på hyllan. Nu får jag ju plötsligt tid för att ta tag i det också. Ja, bland annat kommer bloggen förhoppningsvis att få ett litet uppsving. Dessutom måste jag ju sitta ett antal timmar med olika jobbsök. Så det är inte utan att jag får dagens alla timmar att gå runt, vare sig jag vill eller ej haha.

Jag trodde det skulle vara tomt och tråkigt. Jag var rädd att mina mindre barnbarn skulle glömma bort mig, att kanske mina stora barnbarn inte skulle vilja sova över när det inte fanns någon annan än mig att umgås med. Men vet ni, jag behövde inte oroa mig ett dugg. Barnbarnen vill fortfarande umgås med sin gamla farmor. Och de mindre barnbarnen blir jätteglada så fort de ser mig, och skall rusa upp i famnen. Ja, det gläder mig. Och i och med den lättnaden så känner jag också att jag verkligen kan ta tillvara den tiden jag har för mig själv, och vara "jag" också, inte bara mamma och farmor.

Jag har som sagt inte kommit riktigt i ordning än. Men ett litet axplock har jag allt ändå. Det får bli fler bilder när allt är på plats. 😀

Äntligen är hon här

 Ja, vad säger man? Äntligen, äntligen. Som jag har längtat tills mitt femte lilla barnbarn skulle titta ut och se dagens ljus. Och nu har dagen äntligen kommit.
Igår 12.17, kom lilla Astrid Linnéa Annie till världen.

Det är en märklig känsla att tänka att det finns en liten flicka också i familjen, det är helt magiskt. När min son ringde via face time och visade upp Linnea bara brast allt och jag grät. Det var ett stort ögonblick, eftersom jag de sista månaderna hade drömt om att få se hur hon skulle se ut.      😀💓.

Nu väntar vi bara tills mor och dotter får komma hem från BB så jag får snusa på mitt nya lilla barnbarn.😀 Det blir en stor stund.

💓Välkommen skall du vara, älskade lilla ängel.💓