Tankar i natten

 Härom dagen fyllde jag år. De flesta som fyller år brukar ju tycka att de inte vill bli äldre, och många skojar om att de är yngre än vad de egentligen är haha.  Men i mitt fall är det nästan tvärtom. Det enda jag går omkring och tänker på är "yes, nu är det ett år närmare pension". 😁
Jag har egentligen alltid jobbat när jag var yngre. Och även om jag haft kortare arbetslöshetsperioder, så har jag ju velat jobba. Jag har sökt jobb, kommit på intervju, och sen har jag fått jobb till slut. Men nu bara känner jag att jag inte orkar söka jobb mer. Jag vill fortfarande jobba. Men det är väl bara att inse att man inte är så attraktiv på marknaden längre, och speciellt inte med mina hälsoproblem. Det är klart att man inte berättar det när jag söker jobben. Men vid några tillfällen har jag gått så långt att jag kommit på en intervju. Men när de ser mig tror jag de flesta drar öronen till sig. Jag menar, hur många vill anställa någon som knappt kan gå utan sin rullator? Ett par företag har t.o.m frågat rakt ut hur jag kommer att klara av jobbet med tanke på rullatorn. Eftersom jag sitter på kontor, är ju balansen inget problem för min del. Och det har jag även förklarat när jag varit på intervjuerna. Men jag tror ändå att de blir rädda och oroliga för om det skall fungera eller inte.

Så nu sitter jag mer eller mindre och planerar för min pension istället. Varför hålla på att kämpa och skriva en massa ansökningar när man ändå troligtvis inte kommer att få något. Jag fyllde 62 i år. Så jag kan ju ta pension redan nästa år om jag vill. Frågan är bara hur mycket man förlorar om man går så här tidigt.
Men ja, jag längtar verkligen tills jag får gå i pension. Då kan jag göra vad jag vill om dagarna, och behöver inte tänka på att söka jobb hela tiden.
Är det fler än jag som tänker så?

Nu tar jag nog och lägger mig. Ni får ha en fortsatt fin natt, ni som fortfarande är vakna. Sov så gott, så hörs vi sen. ❤

Kram på er.

Ärftligt

💬

Jag sitter här och funderar på livet och alla konstigheter som uppkommer genom åren.

Det är nog inte så många av er här inne som vet det, men för några månader sedan begravde jag min pappa.
Jag är, eller var väldigt lik pappa. Jag hade många drag efter honom. Men något som slår mig hårt idag är att jag är väldigt lik pappa när det gäller det medicinska. Visst vore det väl typiskt om jag skulle få allt det onda efter pappa 😉!?
Han hade också diabetes. Men till skillnad från mig så tog han sprutor. Och jag fasar verkligen för den dagen då sjukvården kanske plötsligt kommer på att jag nog måste sluta med tabletterna och börja med sprutor istället. Alltså jag vill verkligen inte ta sprutor på mig själv. Undrar om man kan åka till VC varje dag när det är tid för en spruta?😁
Även synen är något som försämrats ganska mycket på mig den senaste tiden. Och då funderar jag på om jag också kommer att tappa det helt.

Ja det finns massor med likheter. Inte kan man gå omkring och tänka i de banorna hela tiden. Men jag är ju i den åldern nu när allt kommer upp till ytan. Krämpor och annat blir mer vardagsmat än tidigare.

Jag var ju nästan aldrig sjuk när jag var yngre. Och ibland saknar jag tiden som småbarnsförälder när allt gick som på räls, och jag höll igång hela dagarna. Då fanns det minsann inte några sjukdomsbilder framför mina ögon. 😀

Taxifärd som heter duga

En lustig sak hände mig idag. Nja okej, just då tyckte jag inte det var speciellt kul. Men nu när jag tänker tillbaka så kan jag inte låta bli att le.😀

Jag var i stan på ett ärende i morse. Och när jag skulle hem så hade jag beställt taxi. Eftersom jag åker färdtjänst, så är det ofta samåkning som gäller.

I efterhand förstod jag att det var mig han tänkte lämna av först. När han körde på motorvägen, körde han förbi avfarten där jag bor. Och efter en stund säger han bara "Oj, jag missade avfarten. Är det okej om jag lämnar av den andra resenären först?" Jag hade ju ingen aning om var han skulle köra, och tänkte väl mest att det inte spelade så stor roll vem han lämnade av först.
Men när han körde och körde och körde, till och med utanför stan, började jag ångra att jag inte sa något tidigare. För den andra resenären skulle ju till en helt annan stad.
Jag tror att jag satt i taxin i 40 - 45 minuter något innan jag kom hem.

Jag är verkligen glad att jag slipper betala per mil här haha. Så det var bara för mig att luta mig tillbaka och njuta av åkturen. Det är ju i alla fall tur att jag inte hade någon tid att passa.😉

Sover bort dagen

Sitter vid datorn och skriver och plötsligt vaknar jag till ... då har jag slocknat någon minut. Jag är så trött att jag knappt orkar hålla mig vaken ett par timmar.

De flesta vet ju redan att jag har sömnapné och måste använda en maskin på natten för att få en god natts sömn. Om jag inte använder den varje natt blir sömnen lidande och jag är då så trött på dagen att jag inte orkar med mer än ett par timmar i stöten.
Till saken hör ju nu att jag åkte på luftrörskatarr. Den är mycket bättre nu, fick en hostmedicin som verkligen har hjälpt. Men under den här tiden har jag inte kunnat använda min CPAP maskin. Jag försökte i början innan jag fick min hostmedicin. Men jag hostade så mycket att jag fick panik när jag hade masken framför näsa och mun. Jag slet av den i rena paniken och fortsatte sova resten av natten utan masken. Och ja, det blev ju lite följder på det. Jag blev så trött. Så nu har jag ägnat dagarna åt till att sova flera gånger om dagen. 😏

Jag har inte vågat använda masken än. Jag har ju fortfarande lite hosta kvar. Och den känslan som uppkommer när man får panik i masken är banne mig inte rolig. Så jag tänkte vara iskall och vänta tills jag är helt återställd. Men jag får väl räkna med att vara allmänt trött nu några dagar till då. 😉

Framtidens byggprojekt

Okej, här ser ni framtidens byggentreprenörer hihi. Det byggs, det rivs, och det byggs igen. Men man måste vara väldigt försiktig om man är i närheten. För att få en sådan kloss på foten ... ja jag behöver väl inte berätta hur ont det gör?😀

Så försöker jag ha ett normalt samtal med deras pappa i köket. Så kommer alltid någon av de och berättar att farmor minsann måste komma in och kolla in deras stora torn. Och sen säger de "farmor du tar foto på vårt torn sen".😁

Det är kul att se när de är i full gång. Och eftersom de är tre stycken så har de alltid nytta av varandra. Och de hjälper verkligen varandra hela tiden hihi.

Nu skall jag njuta lite mer av min egen Lördag. Ni andra får också ha en fortsatt fin kväll.

Kram på er. ❤

 

Roblox

Alltså vad är det med barn och Roblox? Mitt äldsta barnbarn är besatt haha. Oavsett om han sitter med sin mobil eller vid datorn, så kan man ge sig i backen på att Roblox är igång.😁

Och vet ni vad? Sitter han inte och spelar Roblox, så kör han igång youtube och kollar in det där.😃

Jag har inte riktigt förstått tjusningen med det haha. Men det kanske inte är meningen. Undrar om man börjar bli för gammal.😁

Hostade som en galning

Jag har haft en fruktansvärd hosta de senaste tre veckorna. Har hostat konstant och mått riktigt illa. Så nu kändes det verkligen som att jag behövde kolla upp det. Jo men det är ju alltid lite läskigt att gå till doktorn. Tänk om de skulle hitta något riktigt allvarligt? Det är sådana tankar man har när man skall iväg. Ja, jag har det i alla fall.😉

Så när jag satt där och väntade på att bli inkallad så gick mina tankar till värsta scenariet. Kunde det vara lunginflammation? Kanske var det lungcancer. Eller något annat som kunde vara dödligt haha. Snacka om att jag fantiserade ihop det värsta.

Det var tur att de kunde ta prover som gjorde att jag fick svar medan jag satt där och väntade. För hade jag behövt gå hem och vänta på svar, hade jag väl dött flera gånger om innan svaret hade kommit.😁

Nej, det var inte så farligt som jag inbillat mig. Det visade sig att jag har luftrörskatarr, och fick utskrivet hostmedicin. Så nu hoppas jag att hostan snart försvinner. Det är inte den absolut godaste medicinen. Men om den bara hjälper, så får den smaka hur illa som helst.😀 

Ibland önskar jag att jag var 20 igen. Inte för att jag precis hade den bästa tiden när jag var 20 haha. Men ju äldre jag blir desto svårare tycker jag att jag har att hantera svårigheter. Ju äldre jag blir desto större blir familjen. Och det blir fler familjemedlemmar som man bryr sig om och oroar sig för. Jag undrar om det bara är jag som känner så.😕 Jag har ju nästan glömt hur det känns att oro mig för mig själv.

Faktum är att jag alltid har tyckt att när jag väl blir äldre, och bara har mig själv att tänka på, så leker livet. Då finns det inget som jag behöver bekymra mig för. Men nej, så var det inte alls. 😏 Är det fler än jag som har tänkt så hihi?

Nu försöker jag tänka på att det inte är lönt för mig att oroa mig. Det finns absolut inget jag kan göra mer än att sitta i min egen lilla bubbla. Jag menar, livet går vidare och saker och ting händer. Inte lönt för mig att tänka några negativa tankar.

Ikväll sitter jag bara och försöker må bättre. Jag har haft sådan hosta  att jag tror att jag snart hostar ut lungorna. Riktigt besvärligt måste jag säga.

Ni andra får ha en riktigt fin Fredag kväll, och ta hand om er där ute.

Kram på er. ❤

Sömnlöst

Ja inatt var det verkligen sömnlöst. Hur jag än bar mig åt så kunde jag inte sova. Och när jag väl slumrade till så var det bara någon halvtimme. Jag kan ju tala om att jag verkligen var trött.
Så när dagen äntligen kom så blev det lite morgonkaffe för att vakna till liv. Och vad tror ni hände sedan? Jo jag slocknade som en sten. Det är ju inte alls bra att vända på dygnet så där. Men det går liksom inte att vara vaken dygnet runt. Då blir det helt fel.😋

Jag har så mycket tankar och funderingar i skallen just nu. Och det kommer alltid när det är tyst runt omkring mig och det är dags att lägga sig att sova. Jag tror att det är därför som jag bara låg och vred och vände på mig inatt.

Vi får väl se, jag hoppas att jag får en bättre natt den här natten. Hur sover ni om nätterna? Jag hoppas era nätter är lite bättre.
Nu får ni ha en fortsatt fin kväll. Ha det bäst, så hörs vi.

Kram på er alla.❤

Barn och barnbarn samlade

 Ja det händer ju inte varje dag att man får förmånen att umgås med barn och alla barnbarn samtidigt. Så den här tanten passade så klart på när tillfälle erbjöds. Jag älskar när jag kan umgås med de alla samtidigt. Det händer ju inte så där varje dag precis.😁

Jag förstår inte att jag har så stora barnbarn. Tänk att mitt äldsta barnbarn redan är 10 år. Och minstingen blir snart 3. Det är inte klokt vad tiden bara rusar iväg. Och själv har jag ju givetvis stannat i ålder.😂

Jag satt här innan ikväll och tänkte tillbaka på när mina egna barn var i den åldern. Jag skall villigt erkänna att jag saknar den tiden ibland. Men samtidigt vill jag inte vara utan tiden med mina barnbarn. Det är en glädje som ingen annan måste jag säga.

Det här är verkligen livets efterrätt.

Nu är jag så trött att jag tänker kasta mig på soffan och titta på TV. Jag orkar inte alls med lika mycket längre som jag gjorde tidigare haha. Så det blir många vilostunder för mig det.😁

Ni får ha en fortsatt fin kväll i stugorna. Ha det bäst, så hörs vi.

Många kramar. ❤

Samhällsnyttig eller inte

Jag har suttit här och funderat på folk och medmänsklighet. Jag menar, det finns ju de som känner sig väldigt samhällsnyttiga, och de som bara tittar lite snett på andra.
Men jag kan för mitt liv inte förstå varför man måste känna sig så samhällsnyttig att man pekar finger åt andra och verkligen ser ner på andra, utan att egentligen veta något om den eller de andra personer som de ser ner på.
Jag vet inte, kanske det är samhällets fel. För det är ju ofta samhället som säger att vi skall ingripa om vi tycker att något är fel. Men är det verkligen rätt att göra det? Är det inte större risk då att man gör mer skada än nytta?

Ibland mår jag så dåligt av att veta att folk är så elaka mot varandra. De kan säga och göra saker som om de kände personen utan och innan. Det är inte konstigt att det blir så mycket bråk och krig överallt när man behandlar varandra så dåligt. Eller är det bara jag som tänker så fel?

Själv är jag nog den person som hellre står bredvid och tittar på än ingriper utan att veta vad det handlar om. Jag vill helst inte ställa till med oreda om jag kan undvika det. Jag är inte rädd för att säga ifrån om jag ser något uppenbart. Men då skall jag också vara säker på att jag vet vad det hela rör sig om.

Ja det är sådant jag har suttit och funderat på ikväll. Så snälla var rädda om varandra där ute. Ta inget för givet, och ta hand om er.

Kram på er.❤

Ute med lek och bus

God kväll alla i stugorna. Hur har ni det så här i höstmörkret? Nu kommer kylan och mörka kvällar. Det är inget härligt alls måste jag säga. Jag längtar redan tills sommaren nästa år.😀

Dagen började lite si och så. Ända tills småkillarna ringde och ville ha med sig farmor och faster ut på en kall runda. Ja kall var ju bara förnamnet hihi.
Men så tänkte jag att en stund ute kan ju vara ganska skönt för själen det. 😋
Det var bara det att en timme blev en timme till, och ytterligare en timme. Det slutade med att vi var ute fyra hela timmar. Kan ju tala om att den här farmodern frös ordentligt när vi gick hem igen haha.

Jag är inte lika vig och med samma spring i benen som för några år sedan. Men jag lunkade på. Och barnen älskar att vara ute med farmor och faster. Om inget annat så gillar de att åka snålskjuts på rullatorn när de blir trötta i benen.😁
Men hur mycket jag än älskar att umgås med barnen, så måste jag erkänna att det var ganska skönt att komma inomhus till värmen sen hihi.

Ha en fortsatt skön kväll.

Kram på er.❤

Min hälsa

 Hallå på er alla i höstmörkret.
Idag har jag haft en bra dag. Men det är inte alla dagar som är lika bra faktiskt. Jag har skrivit om min hälsa tidigare. Men det är ju ett tag sedan. Och det är klart, saker och ting förändras ju hela tiden. Speciellt när man blir äldre.
Jag har hela tiden tyckt att det är bra att bli äldre. I alla fall så pass att man kan få lite mer tid för familjen, och inte behöver tänka så mycket på alla måsten som kommer med jobb eller att vara arbetslös hihi. Men givetvis är det en nackdel om man bli sjuk på kuppen. För visst vill vi väl alla hålla oss friska?😀

Min diabetes går upp och ner. Är det något jag verkligen inte vill göra så är det att börja ta sprutor. Så när mina diabetestabletter inte verkade fungera längre, satte läkaren in ytterligare en sorts tablett för att synka med den andra sorten, som jag redan tog fyra av per dag.
Nu visar det sig att mitt långtidssocker är alldeles för högt, och jag får inte ner det. Och vad gör de då? Då sätter de in ytterligare en sorts tablett. Så nu skall jag äta sex tabletter per dag mot min diabetes. Jag vet inte vad som händer om inte det hjälper. Finns det ytterligare tabletter att få? Eller måste man då börja ta sprutor? Det där med sprutor hemsöker mig alltså. Jag vill ju verkligen inte ta det.

Redan innan jag blev arbetslös för ett par år sedan satte min panikångest in med full fart. Så fort jag fick mycket kring mig, när jag var ute bland för mycket folk, eller om jag satt på en fullproppad buss, blev jag svimfärdig och fick skakiga ben. Jag kunde inte gå utan hjälp. Det var riktigt jobbigt. Och mer än en gång fick jag ringa till någon som kunde  hämta mig var jag än befann mig någonstans i stan.
Nu för tiden äter jag medicin mot det. Inte för att det hjälper jättemycket. Det som är en fördel är att jag inte blir så svimfärdig att jag faller omkull, som jag gjorde tidigare. Däremot är ju benen fortfarande ganska skakiga. Och för att kunna vara ute och gå obehindrat utan hjälp från omgivningen, så går jag med rullator. Det har blivit min bästa vän när jag promenerar. Speciellt när jag skall gå över stora gator med mycket trafik. Det skulle jag absolut inte fixat utan min rullator.

Jag har väl berättat att jag även lider av sömnapné? Det är tur att jag åtminstone inte behöver äta medicin mot det. Däremot använder jag en CPAP maskin om nätterna för att kunna sova ordentligt en hel natt.
Ibland när jag slarvat med masken några nätter, märker jag hur trött jag är på dagen sen. Då blir det verkligen till att ta lite powernaps under dagen. Det är skönt att kunna göra det eftersom jag inte jobbar om dagarna. Annars hade jag nog fått svårt att kunna hålla mig vaken hela dagen haha.

Visst har jag lite andra hälsoproblem också. Men detta är ändå det som känns som viktigast. Totalt äter jag 9 olika tabletter varje dag. Det är en vardag som jag inte ens tänker på.
Vissa dagar vaknar jag och känner mig allmänt hängig och har väldigt skakiga ben. Sådana dagar har jag svårt att gå även inomhus. Det är tur att jag inte har så stor lägenhet. För då kan jag i alla fall gå och hålla mig i väggarna så jag inte faller omkull. Men sedan andra dagar, som idag, mår jag väldigt bra, och märker knappt av mina problem alls. Det är de dagarna jag högaktar mest. Och jag älskar varenda minut jag får uppleva de bästa dagarna.😁

Ta nu hand om er där ute och ha det bäst tills vi hörs igen.

Kram på er.❤

Nu sätter jag igång igen

 Alltså det här går väl inte an haha. Jag har helt tappat bort det här med bloggandet. Och jag som tycker det är så kul att skriva.


Det här med att blogga tror jag har försvunnit lite hos de flesta. Men jag hade ju inte tänkt sluta förstås. Jag gillar att skriva för mycket. Men det här året har varit så tufft, både med mig själv och runt omkring. Så jag har inte alls kunnat fokusera på att skriva. Så nu ikväll tänkte jag mest bara skriva lite allmänt och se hur det känns att komma igång igen. Kan ju inte lova att det blir så bra kvalité på det jag skriver. Och det här med bilder vet det tusan alltså. Jag får inte bra kvalité, och när jag väl tar bilder så blir det mest bara tramsbilder.😁

Jag minns inte heller hur text och layout såg ut som bäst. Jag vill minnas att jag hade en del som sa att de inte kunde läsa för att texten var för liten. Så jag tänkte nu att jag skulle se om detta blir en bra storlek. Jag vet inte, det känns som att den är lite för stor kanske. Vad tycker ni?

Jag måste lära mig lite på nytt igen känns det som. Det kanske inte är den allra bästa årstiden att sätta igång med nya bilder när man är ute och har kul. Men ni får ha lite tålamod med mig, så kommer säkert bilderna också att bli bättre och bättre.

Antagligen kommer jag inte att skriva lika många inlägg per dag som jag gjorde tidigare. Jag orkar inte hålla igång lika mycket som innan, och bara det är ju ett inlägg som kommer för sig själv sen. Men till en början satsar jag på att åtminstone få iväg ett inlägg per dag. Jag skulle ljuga om jag sa att det kommer att bli varje dag. Det vet jag ju inte med säkerhet. Men det här känns så bra och rätt. Så nog skall jag kunna sitta här några minuter åt gången i alla fall. 😃

Men okej, då är jag igång nu då. Och det är så kul att jag äntligen tagit mig tid att sätta mig ner och skriva ihop lite. 
Då stannar jag här för den här gången. Klockan är ganska mycket. Så jag antar att många av er håller kväll eller är på väg till sängen. Ha en fortsatt fin kväll så hörs vi vidare sen.

Kram på er.

Och så var det 2023

Ja det här inlägget skulle ju jag skriva när det nya året började. Men ja, vad kan jag säga? Jag är ju väldigt seg, samtidigt som jag varit lite krasslig också. Så man kan väl säga att året inte började på allra bästa sätt vad min hälsa anbelangade. Inget allvarligt dock, lite illamående, ont i magen och allmänt trött.

Men det är faktiskt tröttheten jag tänkte ta upp lite nu.
De flesta vet om att jag lider av sömnapné och att jag därför sover med en andningsmask om nätterna. För det mesta fungerar den perfekt. Men låt mig vara ärlig. Den fungerar bra så länge jag använder den och ingenting är trasigt på den. För ett bra tag sedan gick självaste masken sönder. Det räckte med att jag sov utan den ett par nätter så började min sömn bli väldigt påverkad. Så påverkad att jag kände mig som en pigg 90 åring, som inte orkade vara vaken mer än ett par timmar i stöten på dagarna innan jag behövde sova ett par timmar.
Det tog ett litet tag innan jag köpte en ny mask. Det är ju inga direkt billiga saker. Så när det gått ett tag så tog svärdottern tag i situationen och beställde en mask åt mig. Det gick ju inte att leva som jag gjorde, jag var mer död än levande under flera veckor, innan masken beställdes och jag sen fick hem den.

Men glädjen varade inte speciellt länge. En kort tid efter att jag börjat med min nya mask, började jag känna mig väldigt trött igen. Jag förstod ingenting. Min sömnapné maskin var hel och fungerade som den skulle tyckte jag. Så det måste vara något annat. 
Jag blev tröttare och tröttare, och till slut började jag känna mig illamående. Hade det varit 30 år tidigare hade jag gissat starkt på att jag var gravid 😀. Men jag är ju i den åldern att det är omöjligt, och dessutom kommer ju krämporna och olika symtom mer nu när man är lite äldre.

Så för några kvällar sedan när jag skulle sätta på mig masken upptäckte jag att hela slangen som sitter mellan masken och maskinen var mitt av. Det krävs ju inget geni för att förstå att den inte bara gått mitt av. Utan den har ju garanterat varit sprucken ett tag utan att jag har märkt det. Och när jag har sovit har jag inte fått den andningshjälpen jag behöver.
Så det var ju bara till att panikbeställa en ny slang direkt.

Nu har jag sovit med masken några nätter igen, och genast börjar det kännas bättre. Illamåendet är borta. Och jag sover inte konstant längre. Jag skall ju villigt erkänna att jag fortfarande är ganska trött. Men det tar ju ett tag för kroppen att komma på banan igen. Men jag blir i alla fall inte så pass trött att jag automatiskt går och lägger mig. När man är så trött som jag var, så var det aldrig ett val att jag skulle gå och sova middag. Benen bara gick till sängen, eller så lade jag mig på soffan och slocknade. Det var inget jag gjorde medvetet.

Det är riktigt jobbigt att inte ha den kontrollen över kroppen som man annars bara tar för givet. Folk ifrågasätter varför man är trött och om man inte sover som man skall på natten. Saken är den att jag sover. Men har jag inte masken på mig, så har jag en massa andningsuppehåll som gör att jag inte får den sömn jag behöver. Hela dagarna går sen åt för kroppen att försöka komma ikapp sig med sömnen. Men det händer ju aldrig. För när jag somnar på dagen, är jag tillbaka igen med samma problem som på natten ... att jag inte sover.